Historik

Kulebokräftan AB i Torsås i Småland startades 1989 och är Nordens största odling av den populära, ursprungliga flodkräftan. Rörelsen drivs av mig, Petter Jansson, som bor och lever i byn Kulebo med sin familj.

När produktionen är i full gång producerar vi cirka 200 000 yngel i 62 yngeldammar och en stor mängd halvstora sättkräftor och fullvuxna konsumtionskräftor. Tillsammans med grundaren av Kulebokräftan AB, Staffan Axelsson, lyckades vi förvandla den gamla släktgården till ett paradis för flodkräftans fortlevnad. Vattnet i dammarna är rent och friskt och så syrerikt som kräftorna kräver. Anläggningen är hälsogodkänd av Fiskhälsan och inspekteras varje år.

Grundidéen är att låta kräftorna leva i en så naturlig miljö som möjligt trots den intensiva driften. De halvstora och vuxna avelsdjuren får därför para sig och övervintra i stora dammar på flera hundra kvadratmeter. På våren töms de stora dammarna. Hannarna flyttas till en tillväxtdamm och honor med rom placeras i fackförsedda lådor i de mindre yngeldammarna.

Rommen kläcks och ynglen simmar ut i sin skyddade miljö. Allt sker efter ett väl genomtänkt mönster för att flodkräftorna ska få en så gynnsam start som möjligt på livet innan arten kan få tillbaka en del av sin tidigare utbredning i konkurrens med signalkräftan.

Sida vid sida ligger dammarna med välansade gräsmattor emellan och massor av planterade fruktträd tillsammans med några gamla sparade ekar. Odlingen i Kulebo omfattar 105 dammar över ett fyra hektar stort område.

Vi tror på flodkräftan

- Vi valde mellan flodkräftor och signalkräftor, men det var liksom ingen tvekan. Det säger Petter Jansson, ägare till Kulebokräftan AB i den lilla byn Kulebo i Torsås kommun i Småland.

- Vi tror på flodkräftan både biologiskt och kommersiellt. Intresset och efterfrågan av flodkräftor kommer troligen bara att öka.

1993 var det första året med full produktion av flodkräftor i Kulebo. Det hade börjat som byggmästaren Staffan Axelssons (1947-2014) hobbyprojekt. Bandomens kräftfiske i ån nedanför huset blev drygt 100 kräftdammar över ett fyra hektar stort område där det tidigare växte granskog, drömmen om att dämma i ån blev ett eget kraftverk och pappa Axels slåtterängar blev en engelsk park.

Kulebokäftan AB utvecklades snabbt till Nordens största kräftodling. Man har satsat på den intensiva formen av käftodling där man håller isär de olika generationerna kräftor. I intensiv odling skiljer man ynglen från de vuxna djuren. Det innebär att man kan hålla högre täthet i dammarna.

Kräftans hela livscykel styrs av temperaturen. Optimala temperaturer för flodkräftor är mellan 17 - 20 grader C. Parning, romsättning, tiden för rommens mognad, skalbyte och tillväxt är direkt knutna till vattnets temperatur.

- Att odla kräftor går ut på att skapa sådana förutsättningar för djuren så att det ska gynna överlevnad, tillväxt och produktion. Genom att till exempel hålla en konstant syrgashalt i dammarna minskar man stressen hos kräftorna och tillväxten blir bättre, säger Petter Jansson.

Dammarna töms varje år och kräftorna sorteras. De största och mest snabbväxande kräftorna används till avel. Hittills har de mest snabbväxande individerna visat sig bli 9 centimeter på 15 månader. Tack vare att man konsekvent fortsätter med detta urval kan man räkna med att uppnå ännu högre tillväxttakt. Det här innebär också att sättkräftorna som produceras av Kulebokräftan AB är mer snabbväxande än genomsnittet för kräftor. I dammar med flera olika årskullar och vid burfiske riskerar man att fiska bort de största och mest snabbväxande individerna och kvar att reproducera sig skulle då bli kräftorna med sämst tillväxtegenskaper.

Grundidéen på Kulebokräftan AB är att låta kräftorna leva i en så naturlig miljö som möjligt, trots den intensiva driften. De halvstora och vuxna avelsdjuren får därför para sig och övervintra i stora dammar på flera hundra kvadratmeter. Ungefär en månad efter parningen lägger honan sin rom. De några millimeter stora romkornen hänger i trådar under stjärten. Hela vintern och våren bär kräfthonan sin rom under stjärten. På våren töms de stora dammarna. Hanarna flyttas då till en tillväxtdamm och honor med rom placeras i fackförsedda lådor i de mindre yngeldammarna. Rommen kläcks och ynglen simmar sedan ut i sin skyddande miljö. Där tillbringar de sin första sommar. Det är viktigt att det finns gott om gömslen för kräftorna. I augusti-september töms de 62 yngeldammarna och då är det dags för sortering efter tillväxt och storlek. Redan vid ett års ålder och sex-sju centimeters längd blir de tidigaste kräftorna könsmogna. För de flesta kräftorna inträder dock könsmognaden vid två års ålder. Djurens tillväxt sker stegvis vid varje skalömsning. Under sin första sommar byter kräftynglet skal fem-sex gånger, andra sommaren sker detta två-fyra gånger och därefter i genomsnitt två gånger per sommar. Under detta oskyddade skede är kräftorna utsatta för många faror, inte minst från den egna arten. En liten kräfta kan utan problem nypa ihjäl en betydligt större kräfta under denna period. Faror lurar annars i form av både tjuvfiskare och minkar.

Kräftyngel föredrar animalisk föda, främst insektslarver, medan vuxna kräftor gärna håller tillgodo med större andel vegetabilisk föda även om undersökningar visat att animalisk föda är mer betydelsefullt för vuxna kräftor än man tidigare trott. Genom att se till att foder hela tiden finns tillgängligt hos kräftorna minskas risken att djuren blir aggressiva mot varandra och börjar slåss. I täta bestånd och med ont om föda ökar risken för kannibalism. Särskilt viktigt är det i samband med skalömsningen eftersom kräftorna är särskilt hungriga i detta skede.

Kulebokräftans primära produkter är yngel, sättkräftor och avelskräftor. Efterfrågan har hittills varit betydligt större än tillgången. Bland annat har tvååriga kräftor levererats till sjöar där fiskevårdsområdet vill ha tillbaka flodkräftan som pesten en gång slog ut. Vattnet till Kulebokräftans odlingsdammar kommer från egen djupborrad brunn.

Vattencirkulationen är utformad så att vattnet inte behöver passera från en damm till en annan. Om någon sjukdom skulle råka komma in ska inte hela anläggningen behöva bli smittad.